Victor Wooten
Jag har hittat hem. Jag har hamnat i ett land där teknisk excellens inom musikvärlden inte är ett skällsord.
Victor Wooten spelade på Shibuya O-East och på främsta raden satt Shingo, Shinji och jag själv. Vi bjöds på en riktig knas-bas-festival. Tre basbyten i en och samma låt, ständigt två bassister på scenen så Victor kunde göra de utflykter han ville, dioder i bashalsen som blinkade i slap-solot. Vi fick se och höra det som i princip hela Sveriges befolkning hatar - en tight musiker. Japanerna var som barn på julafton och jag var nog som betlehemsstjärnan själv. Jag har hittat hem.
Kvällen avslutades på Maruhachi.
Victor Wooten spelade på Shibuya O-East och på främsta raden satt Shingo, Shinji och jag själv. Vi bjöds på en riktig knas-bas-festival. Tre basbyten i en och samma låt, ständigt två bassister på scenen så Victor kunde göra de utflykter han ville, dioder i bashalsen som blinkade i slap-solot. Vi fick se och höra det som i princip hela Sveriges befolkning hatar - en tight musiker. Japanerna var som barn på julafton och jag var nog som betlehemsstjärnan själv. Jag har hittat hem.
Kvällen avslutades på Maruhachi.
3 Kommentarer:
Knas-bas när den är som bäst. Grattis! Vad tyckte Shinji?
Cirkusbas i dess ädlaste form. Jag kan mycket väl förstå att du skiner upp. Snart kan det japanska regnet vara på väg hem till Malmö. Idag har vi tydligen bevittnat och benjutit sommarens sista suck. Ha det fint! //Mårten
Härligt! Förstår att du hittat rätt.
Å andra sidan, finns det någon subkultur som japanerna inte tagit under sina vingar. Pandora lär ju fortfarande ge ut plattor därborta.
Kram Patrik
Skicka en kommentar
<< Home