Kung Karaoke

Shinji var 100% kung på karaokestället. Tamburinerna flög, sången hade magstöd och luftgitarren var jättestor.

4 in 4 ut

Igår var det välkomstfest för mig och tre andra på kontoret. Samtidigt sa vi farväl till fyra.
Takashi har gjort sig känd för sin Helt Apropå-rap och bjöd lite av den denna kväll.

Lunchen

Ska vi komma överens om att vi INTE äter vår lunch vid datorn. Speciellt inte när det är fisk, rättika och annat som luktar.

Öcalan och Borat

Visst händer det att jag läser svanska tidningar här borta. Man kan läsa om både Öcalan och Borat.


Vill ni kolla vad som händer i Japan så är The Japan Times att rekommendera.

Veckan i bilder 2

Ja, då var det torsdag och mobilen är tömd.

Två gånger om dagen tänker jag på Tom Aland.


Veckans burgare kommer från Freshness Burger, en burgare som David med rätta rankar högt.


Ute är det 28 grader men i tunnelbanan är det både visuellt och temperaturmässigt höst. Skönt!


Kikade lite på Tarzan Jane magazine. Köpte inte den. Kommer weben leda till tidningsdöden?

Kundmöte

Kom precis tillbaka från mitt första möte som hölls hos ADK. På vår väg mot Ginza där ADK har sitt kontor påpekar samtliga som är med från jobbet "HAR DU INGEN VÄSKA?" som om detta vore det största brottet i världen. Jag hade en liten penna och ett block i bakfickan. Tydligen ska man ha med sig en stor hög papper, minst en dator, mkt pennor och ett gäng almanackor för att verka engagerad. Kollegorna lugnade sig med att de kunde säga lite skämtsamt att mitt handlande berodde på "Stockholm-style, moahahahah ha ha.... ha"

Väl framme tog vi hissen till ett våningsplan fullt med massa små mötesbås. Alla röker, det luktar för djävligt, det är varmt. Hur som helst. En del av det jobbet jag gjort här i Tokyo skulle presenteras. Det handlar om det där däcket som jag och Ted besökte i Italien tidigare i somras. Det var idéer om rymden, flipperspel, blodomlopp, blixtlås, däckspår mm mm. Vad fastnade då ADK för? Jo en idé som en av kollegorna kommit på som skulle få ERK att slå bakut. Idén gick ut på att 1) kille har bil med coola däck 2) tjejer blir vrålkåta av dessa coola däck och vill åka med i bilen. Där satt vi på mötet (som hölls på japanska) och skrattade hjärtligt åt denna sköna/roliga idé. Soft.

På ADKs hemsida läser jag att de strävar efter att "always make the effort to introduce fresh ideas".

Yuki

I somras åkte jag till Köpenhamn tillsammans med Ted och Ola. Med på resan var även Yuki Sato, själva anledningen till att vi åkte dit. Hon ville kort och gott se Köpenhamn. Vi var där i två dagar och hade festligt.

Igår bar det sig inte bättre än att jag, Yuki och hennes vänner var på restaurang i en helt annan del av världen och hade det minst lika festligt. Jag är lite förvånad och imponerad att man kan ha det så kul trots att det måste översättas en massa och därmed blir inte samtalet så flytande. Hur som helst – det funkar!

Regn

Så är min resas första regn här och det är inte lite det regnar. Det känns som om Tokyos befolkning har dubblats då ALLA bär runt på stora paraplyer. Det blir lätt kaotiska situationer vid övergångsställen, busshållsplatser etc.

Sverige fick ny statsminister för 9 dagar sedan. Idag fick japanerna en ny premiärmenister. Den nu avgångne Koizumi har jag alltid tyckt ser salt ut i sitt yviga hår. Grattis till Shinzo Abe!

Kom hem tidigt idag och har min första hemmakväll. Stor sushi för 30:- och en Kirin Beer på det är inte fy skam. Ska nog bränna de sista 5 avsnitten på den femte säsongen av 24.

Victor Wooten

Jag har hittat hem. Jag har hamnat i ett land där teknisk excellens inom musikvärlden inte är ett skällsord.

Victor Wooten spelade på Shibuya O-East och på främsta raden satt Shingo, Shinji och jag själv. Vi bjöds på en riktig knas-bas-festival. Tre basbyten i en och samma låt, ständigt två bassister på scenen så Victor kunde göra de utflykter han ville, dioder i bashalsen som blinkade i slap-solot. Vi fick se och höra det som i princip hela Sveriges befolkning hatar - en tight musiker. Japanerna var som barn på julafton och jag var nog som betlehemsstjärnan själv. Jag har hittat hem.

Kvällen avslutades på Maruhachi.

Sanna Fischer

Sanna Fischers dänga Coming Down har spelats flitigt i min iPod den senaste tiden. Coming Down är en blandning av Mr Oizo's Flat Beat, Everything But the Girl och Sarah Cracknell. Ladda hem här!

bbq

Det blev en BBQ vid Tama River på söndagen. Solen sken, ölen flödade och maten var magisk. Ingen engångsgrill och Denniskorv här inte!

GIF

Bara för att jag är i Japan innebär inte det att Gif-siten är död! Tack Tor för ditt senaste bidrag – en Ison & Fille-gif.

Akihabara

Sov ut. Gud så skönt. Drog på mig kläderna och gick ut i ett lördags-glatt Tokyo. För första gången sedan jag kom hit var vädret humant. En svag bris smekte min nacke, kvicksilvret höll sig runt 22 grader och fukten hade dragit till havs alt skogs.

Tog tunnelbanan till Akihabara. Tänk dig ett ONOFF stort som Kungsholmen fyllt med 100% roliga saker så har du Akihabara. Massa elektronik, anime, leksaker och spelhus. Slog ihjäl många timmar där. Det var så... mycket.


Fullt vuxna män står och tittar å drar med febriga ögon och darrande händer i dessa plastdockor. Finns i storlekar från 2 cm (att ha hängande i mobilen) till naturlig storlek (att ha i vardagsrummet gissar jag).


En av de äldre butikerna i området reade ut lite gammalt groll.

Cornelius

Cornelius är en japan jag lyssnade på för länge sedan. Den 25e oktober kommer han med ny skiva och den 29e ska han köra live i någon av Tokyos Apple Stores.

På Youtube bjuds det på en reklamfilm för ovan nämnda platta.


Bäst av allt – filmen doftar 100% Kokkaburra-TV

Fredagsöl

Klockan visade 19.20 när jag och Shinji begav oss till den första fredagsölen här i Tokyo (tror bestämt att jag förstår att jag är i Tokyo först de gånger jag skriver ut Tokyo, så därför får du läsa det ca 100 gånger i varje inlägg).

Av någon anledning tror Shinji att jag tycker ställen som doftar västerlandet är det bästa som finns... så vi begav oss till sportbaren The FooTNik för de första ölen. En efter en anslöt Nobuhiko, Nihey, Kosuke, Masayuki, Satoishi, Tomoyuki och sist men inte minst kvällens enda tjej Natsuko. Då sista Guinnessen (so western-style beer) runnit ner rumlade vi vidare bland de hundratals restaurangerna runt Ebisu Station.


Vi väntade massa minuter utanför en massa ställen och landade till slut på en restaurang som bjöd på mat från Okinawaregionen.


Japanerna vill bjuda mig på allt Okinawa har att erbjuda så tallrikarna slutade aldrig att strömma in. Det blev bla sjögräs med någon form av romkulor, ris uppblandat med ost och chili, svart ris, innanmätet av maneter, kyckling, biff, märkliga grönsaker, salt slem och någon form av rosa kött som smakade bacon. Detta beaconkött var hur gott som helst. Jag gav i ett svagt ögonblick vika från min policy att inte fråga vad det är jag äter. HUR KUNDE JAG GÖRA DET? Baconköttet visade sig vara grisöron men knaprigt brosk. Klart japanerna skrattade brallorna av sig när de såg mitt ansiktsuttryck... Men allt blev bättre när Natsuko sa "Okinawa style food is so healthy. Okinawa people get so old".


Grisöronen ser ni till vänster i bild. Sjögräset är i fokus.


Kvällen avslutades med mer plommondrink och en efterrätt bestående av glass gjord av lila potatis. Visst, det busades en del med glassen.


Vi vandrade hem i den fuktiga natten. Utanför kontoret skiljdes vi alla åt.

Saker jag inte saknar 1

Bilder på författaren och livsstilscoachen Mia Törnblom.

Veckan i bilder

"Veckan i bilder" kanske ska bli ett stående inslag här på blogen. På torsdagar tömmer jag mobilen och bjuder på just veckans mobil-bilder. Vad sägs?

Det är ett tjat om den här Kari Kari Cheese Agen, men det var så allt började och den håller för hypen. Här har Shinji en ostpinne i munnen.


Det vita sminket jag nämnde tidigare ser vi här. Kelly Osbourne, som spelade in någon form av video i Shibuya, sitter i mitten.


Öl med Shinji på burgarstället Gold Ru$h. Hamburgarna får man i söta vetebullar. Inte helt olikt de bullar som används till semlor.


Efter ölen tycker man att man ser en rolig skylt


Kjedjan Mos Burger säger att "Hamburger is my life". Jag lovar, har bara ätit två burgar denna vecka. Övriga mål har det sörplats nudlar och mumsats sushi för hela slanten.

Japanska namn

Fick precis en ritning av kontoret med allas namn och platser. Hur ska jag någonsin kunna lära mig och skilja på Yuka, Yuko, Yukio och Yukiko?

Att ta sig fram

* Tunnelbanan kräver minst två olika tunnelbanekort.
* Man cyklar på trotoaren vilket är sjukt enerverande.
* När busschaufförerna bromsar alt gasar säger de till i förväg.

Meguro Heights

Om jag fick ￥ 1000 för alla mail där folk undrar hur jag bor hade jag varit halv-rik nu. Jag bor ca 15 minuters promenad från jobbet i en charmig men inte så luftig 1a på 12 kvadratmeter. Ser kanske inte myckt ut för världen men jag gillar verkligen stället. Så, välkomna in i rum 101, Meguro Heights!

Mitt fönster ser ni där trappan börjar. Ingång vid brevlådorna.


Rummet... inte så mycket att säga om. Skön säng.


Dörren längst bort som leder en rätt in i köket.

TYO-ID

Förtsa dagen på jobbet. Det är grått och trångt men ACn är underbar. Ute är det grymt fuktigt och hett. Jag och alla gubbar över 50 har en liten frottéhandduk som vi drar i våra pannor för att överleva.

Osse-TV

Great Works bästa polare och fan Oskar Grönvold har precis kommit ut med andra avsnittet av sin show Osse-TV



Jag säger som Osse själv "kolla in osse-tv 2 det är superbra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"

Nationaldag

Det första Takashi sa till mig när jag kom till Tokyo var "Monday is day of, National Day". Tydligen hade han glömt berätta det för Jimmy förra året som hade stolpat in på ett öde kontor. Så, min första jobbdag var en ledig dag. Man märkte inte så mkt av denna dag mer än att bussarna hade små små flaggor på taket. Bussbilden är tagen vid min hemstation Meguro.


Gick till Base Station som är ett rysligt trevligt ställe för just basic grejer. Snygg affär har de också.

Turist

Söndag beslutade jag och Shinji viga åt turistställen så man kunde checka av dem från listan. Vi besökte:

Fiskmarknaden öppet [ ] stängt [x]
Imperial Palace öppet [ ] stängt [x]


Efter dessa två missöden tappade vi sugen och pep hem till Shinjis polare Takehiro. Takehiro är en fena på mat så han lagade mat som smalt i munnen. Massa öl, sake och mat så stark att bröderna Sundin hade imploderat gjorde oss sega. Nästan hand i hand gick vi hem genom regnet.

Första lördagen

Kände mig inte alls trött igår när jag gick till sängs. Tänkte att det här ska nog bli bra. Så fel jag hade. Klockan två vaknade jag av att Shinji ringde. Vi bestämde träff till senare på kvällen efter hans fotbollsträning.

Strosade runt i området där jag bor och upptäckte inte mindre än fem butiker som säljer sjukt dyra danska och svenska 50-talsmöbler mestadels i teak. Sideboardet till höger på bilden har jag hemma. Köpte det för 2200:-, i Tokyo får man punga upp 16000:-


Tog tunnelbanan till Harajuku och la mig och läste i Yuyogi park. Parken där galna ungdomar ska samlas om helgerna. Såg inte så mkt galet denna gång. Orkade inte leta då fukten/värmen sänkte mig. La mig på närmaste gräsplätt. Snart ska jag hitta deras samlingspunkt.

Gick av en slump förbi Graniph där jag köpte två t-shirts. Fick ett stämpelkort där 15 stämplar ger en gratis t-shirt. Det kommer jag att fixa. Längre ner på gatan har Prada ett eget hus med välvda glasrutor. Snyggt så det förslår.


Träffade Shinji och drack öl för att fira Kalles födelsedag. Grattis!

Gamla fotosidan

På min nu gamla fotosida har bilden på förstasidan bytts ut. Nu pryds den av en en illustration gjord av Martin Löfqvist.


Martin själv om bilden
"Figuren är en lax (sushi) som gråter (tårar) och runt munnen spår av kanske mat? Vilket gör situationen minst sagt bisarr - har laxen ätit en annan fisk? Kannibal? Glad i maten? Eller har han nyss raketspytt? Bakfylla? Ärligt talat har jag ingen jävla aning. Texten trycker på det som är viktigt - Japan. Ett land. Dit du ska. Understrykningen ska dra ögonen till sig (kommunikation) och är tänkt att efterlikna den klassiska hyperlänken på webben (klicka-här!)."

Framme!

Då har jag landat i Tokyo, Japan.

Min hjärna är behagligt mosig av jet lag, öl och friterade ostpinnar. I detta töcken ska jag försöka summera de första 24 timmarna å resande fot.

Flygresan var en upplevelse i sig. När jag stiger på planet möts jag av den där underliga doften som jag först kände under min tid som bagagevaktmästare på Gran Hôtel i Stockholm. Japaner utsöndrar något lustigt när det är samlade i trånga varma utrymmen. Vidare kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden när de tog på sig ansiktmask (ja en sådan som tandläkaren har) samt en sovmask för ögonen. De såg ut som små vitkålshuvuden med svart hår. Jag blev kär i detta besynnerliga folk. Bredvid mig på plats 35 D satt Alex. Alex är från tyskland och har bott i Rostock hela sitt 28-åriga liv. Flighten till Tokyo var han första flygtur någonsin. Om det var anledningen till att han inte mindre än åtta gånger frågade mig om vi skulle spela schack eller om det var hans väldigt brinnande intresse för just schack kommer jag nog aldrig få veta. Hur som helst hade han kollat upp japanska schack-klubbar på nätet han ska besöka redan i morgon lördag. Tydligen ska schack vara ett extremt bra sätt att få vänner... jag och Alex blev aldrig vänner.

Väl i Tokyo tog jag mig med hjälp av Takashi, den unga mannen som fixat allt praktiskt med min vistelse här i japan, till mitt boende i Sakura House och rum 101. Ett rum på 12 kvadratmeter som jag känner är paradiset på jorden. Två fönster i lika många vädersträck, trådlöst internet och ett badrum som ser ut att vara gjord av överblivet material från lägenheten Bruce Willis bebodde i Det femte elementet. Området är lugnt och fint beläget 2 stationer från Shibuya.

På kvällen strosade jag runt i Shibuya och allt kändes så klart som på film. Snabbt konstaterade jag att den rådande trenden bland japanskor är:
* Kastanjebrun hårförlänging
* Rikligt med brunkärm (creme?)
* Vitt läppstift/lypsyl på läpparna OCH näsan. Från nästippen hela vägen upp till det jag tror man kallar näsroten.

Jag träffade Shinji vid hundstatyn (en staty jag ska berätta mer om senare) och gick vidare till ett ställe som serverar smält ost blandat med någon kryddväxt som sedan friteras till lagom tjocka pinnar. Herre gud vad gott det var. MMSade David bilden nedan. Han dog.

Kvällen avslutade jag med att köpa MUJI-dasspapper på min lokala corner shop.